#3

Jag lyssnar på Oasis av helt fel anledningar - kanske till och med av anledningar som inte ens existerar.

Jag påstår att jag har ont i halsen, och stannar hemma från skolan, bara för att det känns alldeles för jobbigt att se dig.

Jag känner mig löjlig när du mumlar något - på det där sättet som bara du kan - om politik. Det är som om jag är den där personen som är förortsrevolutionär, trots att jag varken bor i förorten eller är särskilt revolutionär av mig.

Jag känner mig så väldigt lam i jämförelse med dig. I jämförelse med dig, och alla andra.

Jag tittar - eller snarare glor, glor är ett mycket mer passande ord - på min mobils display, bara för att konstatera att jag inte har fått sms från någon annan än min mamma.

Jag funderar över vem jag var innan jag träffade dig. Vad - eller snarare vem eller vilka - fyllde mitt huvud med tankar, innan du började göra det? Hur kunde jag känna mig så ledsen att jag nästan gick sönder, innan det att jag träffat dig? Det känns som en omöjlighet.

Jag hamnar i sängen min varenda eftermiddag. Jag bara ligger där, i fosterställning, och jag undrar: vad gjorde jag egentligen innan jag träffade dig, innan jag började ligga i fosterställning i min säng varenda eftermiddag, mestadels på grund av dig?

Jag avundas så många människor, som på ett eller annat sätt är mycket bättre än jag. Hur kan de egentligen vara så som de är, och jag vara så som jag är? Jag menar, vi är ju alla människor, så varför kan inte jag får vara som de?

Jag undrar hur det kommer sig att allt går upp och ner, att vi har bra och dåliga perioder. Jag kan bara konstatera att vi har det, inte säga varför vi har det.

Jag skrattar och gråter åt mig själv, och hela mänskligheten, men mest av allt vill jag ha sommarlov. Jag intalar mig att allt kommer att bli bra - eller bättre, om jag vill vara optimistisk, och det vill jag ju självklart - under sommarlovet. Att vi skall ha det så fint tillsammans. Att jag inte skall sova bort hela sommarlovet. Att jag skall bli bättre, bättre på att vara jag.

Jag byter från Oasis till Jarvis Cocker, och inbillar mig att den här dagen skall gå från dålig till bra.

2 kommentarer:

  1. fint, fint.

    "when you were young and on your own, how did it feel to be alone?"

    SvaraRadera
  2. tack!

    den låten är så himla fin. finast är neil youngs version, tätt följd av saint etiennes.

    SvaraRadera

Vem är jag?