Jag vaknar tidigt av ett sms från dig. Du skriver att det finns så mycket du vill säga till mig, men att du inte vet hur du skall säga alla de där sakerna. Trots att jag nyss vaknat, känner jag mig inte det minsta nyvaken, snarare klarvaken. Dina sms har en sådan inverkan på mig. Trots min klarvakenhet vet jag inte riktigt vad jag skall svara, så jag svarar något lätt diffust. Du skriver inget mer, och jag känner mig förvirrad. Jag intalar mig själv att du har viktigare saker för dig; du har ju faktiskt ett jobb. Du har, till skillnad från mig, tillräckligt hög moral för att inte leva på dina föräldrar hela långa sommaren. Jag lyssnar på Magnetic Fields, klär på mig min nya rutiga kjol, och glömmer borsta tänderna.
The Saddest Story Ever Told
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar