#9

Någon gång i slutet av augusti, förra året, bestämde jag mig för att aldrig bli nöjd. Eller, att jag bestämde mig för det är nog att uttrycka sig fel, jag snarare insåg att jag aldrig kommer bli det. Nöjd, alltså.

I natt är ett sådan natt då jag känner extra mycket att jag aldrig kommer bli nöjd. För knappt en vecka sedan var det tvärtom; jag trodde, i trötthetens dumhet, att så fort jag fått terminens sista prov skrivna, då skulle jag bli nöjd. Inte bara nöjd, utan kanske till och med lycklig.

Jag förnekar den långvariga lyckans existens.